Om livet, döden och livet efter döden
Detta är Elisabeth Kübler-Ross mest personliga bok. Den är en sammanställning av åtta föreläsningar som hon hållit runt om i världen, varav två i Stockholm. Stilen präglas av att hon befunnit sig bland vänner - den är avspänd, spontan, varm och charmig.
Hon berättar om några av de nyckelepisoder i sitt liv som gjort henne till den pionjär inom vården av döende som hon är: mötet med en ung kvinna i Maidanek 1946, den svarta städerskan från Chicagos slum som blev hennes viktigaste lärare, den föreläsning hon höll som kom att handla om Skitstöveln, en läkarkollega med svåra egna problem.
Hon sammanfattar femton års arbete med döende barn i de gripande och numera klassiska fallbeskrivningar som hon brukar använda i sin undervisning: om Liz som inte vågade dö, om den lilla pojken som tyckte att hans astma inte gjorde honom tillräckligt sjuk för att vara förtjänt av sina föräldrars kärlek.
Naket och ingående beskriver hon några av sina egna nära-dödenupplevelser och andra andliga upplevelser som gjort henne övertygad om att livet fortsätter efter döden.