om ängslan, fruktan och förtröstan
Elisabeth Kübler-Ross "Samtal inför döden" blev snabbt ett stöd för de som måste leva nära en döende anhörig, vän eller patient. Den är något av en klassiker om behov och problem inför livets slutskede. Den utges nu på nytt i oförändrat skick med ett spontant och engagerat förord av "radioprästen" Lennart Koskinen.
Den som får klart för sig att hon snart skall dö reagerar först med förnekande, med vredesutbrott, med depression, men accepterar slutligen oftast sitt öde även om hoppet alltid finns kvar in i det sista. Samma reaktioner möter man hos anhöriga och här tillkommer ibland ett överdrivet hänsynstagande till den döende. Vårdpersonal har att kämpa med egna komplex som förstärks av känslan att döden kommer alla deras ansträngningar på skam.
Elisabeth Kübler-Ross lägger fram sin syn på dessa problem med djup mänsklig förståelse. Hon menar att den döende in i det sista måste behandlas som en levande varelse av anhöriga och vårdpersonal, att hon aldrig får betraktas som enbart ett föremål instoppat i ett själlöst vårdmaskineri. Den döende får inte berövas sin mänskliga värdighet.